Den känslan går fan inte att beskriva i ord man ska försöka så gott jag kan. Allt började med att jag fick ett jobb, jag bara älskar mitt jobb och mina arbetskamrater. Men jag glömmer bort mig själv. Jag äter inte frukost och när jag väl får i mig något är jag vrålhungrig. Jag har börjat dricka läsk igen vilket jag inte förstår varför. Jag planerar inte för fem öre utan tar dagen som den kommer. Äter kakor lite här och där. Ja det är ju inte lustigt att vågen skriker rakt ut. Känns som om att jag håller på att bli gamla Emma igen och det vill jag verkligen inte. Träningen verkar inte heller existera i mitt liv. Visst jag går i mina trappor varje dag och då har helt plötsligt tänket blivit men jag kan äta den kaka, dricka detta glas cola för jag rör ju ändå på mig. Jo men visst kan jag gör det men det är ju inte så att jag går ner då! I måndags visade vågen att jag hade gått upp 1,1 kilo, men då hade jag även varit på kalas här och där och att väga maten fanns inte då. Men denna vecka vill jag ju självklar bli av med extra kilot. Det går väl sådär, jag har fikat, ätit godis och lite för mycket mat. Jag har lite svårt att kontrollera mig när Micke är hemma. Jag ska verkligen inte skylla på honom på något sätt men livet är lite annorlunda när han är hemma så är det bara, och denna vecka har han varit sjuk vilket betyder att han kommer vara hemma i 3 veckor. Är det 3 veckor utan kontroll? Ja just nu känns det så! Jag kommer inte ha någon invägning på måndag för känner att jag inte kontrollerar min kropp just nu och då vet jag att det inte är några positiva siffror på vågen. Men nu kör jag igen. Jag ska hitta tillbaka där jag kontrollerar mitt eget liv. INGEN ANNAN!

Men just nu är jag bara arg på mig själv för att jag tänker som jag tänker.

Är det bara jag som har såna här perioder?